Seriens 10 bästa avsnitt

Hell, Nattkungen!
Deltagarna i Aftonbladets podcast ”Tronspelet” har bestämt sig.
Tove Björnlundh, Sandra Wejbro och Markus Larsson rankar seriens tio bästa avsnitt.

Text: Markus Larsson  Foto: HBO

1. ”Hardhome” (S5A8)

”Game of thrones” utlovar bröst och drakar, sex och våld, krig och tortyr. Men egentligen är det en serie där karaktärerna mest går omkring och pratar. Dessutom har manusförfattarna klokt nog varit sparsamma med sitt trumfkort – de vita vålnaderna.
De flesta avsnitten på den här listan har numret nio eller tio. Eftersom säsongernas olika stubintrådar alltid brinner färdigt och exploderar i just de två sista avsnitten är det inte konstigt. Därför var ingen heller förberedd på ”Hardhome”.
Här tar tv-serien ett par jättekliv från George RR Martins originalberättelse och visade två jordbävningar som inte finns i böckerna. Dels träffas Daenerys Targaryen och Tyrion Lannister i Meereen. Dels reser Jon Snow till tillflyktsorten Hardhome för att förhandla med vildlingar och får en försmak av vad som väntar när de odöda attackerar med full patte.
Det är inte en strid – det är en massaker. De dödas armé förintar allt i sin väg. Scenen när Nattkungen spänner sina blåa ögon i Jon Snow och reser på armarna är det perfekta slutet. Tiotusentals lik vaknar och ställer sig upp. Ju fler som dör, desto större blir Nattkungens armé.
Seriens bästa avsnitt hade lika gärna kunnat ha ett annat namn:
”Fuck you, Jon Snow”

2. ”The winds of winter” (S6A10)

I piloten, precis innan Ned Stark och Jon Snow skiljs åt, säger Ned till sin oäkting: ”När vi ses igen ska vi prata mer om din mor.” I ”The winds of winter” får frågan som planterades i seriens första avsnitt – vem är Jon Snows mamma? – äntligen ett svar.

Arya Stark återvänder till Westeros som färdigutbildad lönnmördare och gör bokstavligt talat köttpaj av släkten Frey. Daenerys Targaryen packar ner drakarna och ställer sig äntligen på en båt. En vit korp flyger från Citadellet och signalerar att vintern äntligen är här.

Och Cersei Lannister spränger sina fiender i bitar och förlorar sitt sista barn, Tommen. Kärleken till barnen var det sista som gjorde henne mänsklig. Nu är hon en nattdrottning utan själ och spärrar. Till och med hennes bror Jaime inser att det kan få fruktansvärda konsekvenser. Avsnittet har med andra ord allt.

3. ”The children” (S4A10)

Uppe i norr möter Bran Stark både ett gäng sura och beväpnade benrangel samt en gubbe under ett träd.

Nere i söder tvingas Daenerys Targaryen låsa in två av sina älskade drakar. Men i finalen av fjärde säsongen når först och främst Tyrion Lannisters långa båge äntligen sitt logiska slut – han stryper sin älskarinna, laddar ett armborst och skjuter ihjäl sin pappa Tywin på muggen. ”Game of thrones” har aldrig tidigare varit mer Shakespeare.

Och det finns många slagsmål i Westeros – men den brutala uppgörelsen mellan Brienne av Tarth och Sandor ”The Hound” Clegane är värd tre stjärnor i knogmackornas Michelinguide.

4. ”Blackwater” (S2A9)

Första gången som handlingen i ”Game of thrones” ägnar ett helt avsnitt åt en storybåge, slaget om King’s Landing, blir resultatet mästerligt. Ibland är en begränsad budget ingen nackdel. När Tyrion Lannister försöker försvara staden mot Stannis Baratheons flotta är dialogerna viktigare än svärden. Peter Dinklage är lysande rakt igenom. Men det är Lena Headey man minns. Medan striden rasar utanför sitter Cersei Lannister inlåst i ett slottsrum med kvinnor och barn. Hennes vinglas är aldrig tomt. Cynismen ökar för varje promille när hon sitter och piskar Sansa Stark med sin giftiga tunga. Att Headey inte ens blev nominerad till en Emmy för ”Blackwater” var länge en lika stor gåta som Jon Snows riktiga släktträd.

5. ”The rains of Castamere” (S3A9)

”The Lannisters sends their regards.” Innan Roose Bolton delar ut det dödande hugget avslöjar han vilka som ligger bakom fällan och förräderiet som eliminerar Catelyn Stark, Robb Stark och hans gravida fru Talisa. Det mest chockerande med en av seriens största vändningar är egentligen inte våldet. Det finns framför allt ett skrämmande och ödesdigert vemod i scenerna där några av seriens nyckelpersoner mördas. Alla som trodde att ”Game of thrones” gick ut på att Robb Stark skulle få hämnas sin far Ned fick tänka om.

När serieskaparna David Benioff och DB Weiss läste om det röda bröllopet i böckerna bestämde de sig för att försöka filma berättelsen. George RR Martin kämpade länge med kapitlet och sköt det framför sig. Hade han misslyckats skulle ”Game of thrones” kanske aldrig ha blivit tv-serie.

6. ”Battle of the bastards” (S6A9)

Det är fullständigt ologiskt att Sansa Stark inte berättar för Jon Snow att hon har tillgång till en armé av plåtklädda krigare. När hon och Littlefinger dyker upp med hästburna riddare från Vale och avgör slaget om Winterfell blir allting en korkad repris av ”Sagan om de två tornen”.

Men själva striden, ett klaustrofobiskt slakthus, är seriens bästa. Inspirerad av verkliga historiska slag får soldaterna antingen klättra över gigantiska högar av lik eller kvävas under dem. ”Battle of the bastards” belönades med sju Emmys – nytt rekord för ett enskilt avsnitt. Scenen där Jon Snow ensam ställs mot ett Bolton-kavalleri hör hemma i fantasygenrens Hall Of Fame. Och äntligen belönas tittarna med ett lyckligt slut när Ramsay Bolton får ansiktet uppätet av sina egna hundar.

7. ”Mother’s mercy” (S5A10)

Stannis Baratheon avrättas av Brienne av Tarth. Hans sargade armé blir mosade av Ramsay Boltons ryttare. Sansa Stark och Theon Greyjoy flyr fångenskapen genom att hoppa från en mur, eller begår de självmord?

Religiösa fundamentalister tvingar Cersei Lannister att göra en plågsam skamgång genom King’s Landing. Järnladyn förnedras så grovt att man nästan får sympatier för henne.

Daenerys blir tillfångatagen av dothrakis. Myrcella får en dödskyss av Ellaria Sand.

Arya Stark blir blind, ett straff efter att hon torterat och mördat pedofilen Meryn Trant. Och, valar morghulis, Jon Snow huggs ihjäl av sina egna vapenbröder.

Femte säsongen är seriens motsvarighet till ”Rymdimperiet slår tillbaka” – sagans mörkaste stund. Hopp är lika sårbart som ett stearinljus i ”Game of thrones”. Här släcks lågan, kanske för gott.

8. ”Baelor” (S1A9)

De som har läst böckerna visste. Inga andra borde ha varit beredda på första säsongens klimax. Ned Stark och hans familj representerade, helt enligt den dramaturgiska regelboken, de goda lantisarna. Släkten Lannister var i sin tur den onda, rika och urbana storstadsadeln. Om ”Game of thrones” hade varit en vanlig fantasysaga skulle Ned Stark aldrig vara i fara. Speciellt inte med tanke på att han spelades av ensemblens mest kända namn, Hollywood-stjärnan Sean Bean. Men allt förändrades av en halshuggning. Östermalm vann. Tv-världens mest motbjudande skurk, snorungen Joffrey Baratheon, hånlog. Medan Sansa skrek och Arya inte kunde tro sina ögon spred sig ett lätt illamående i tv-soffan. Från och med nu var allt möjligt och inget förbjudet.

9. ”The watchers on the wall” (S4A9)

Vintern hade inte kommit ännu, men efter en lång väntan tände de fria folkens ledare Mance Ryder äntligen ”den största elden som någonsin skådats i norden”. Långt in i fjärde säsongen var seriens grundläggande löfte gjutet i valyriskt stål – ingen karaktär går säker. Därför når också spänningen under slaget om Castle Black mellan nattväktarna och vildlingarna en hittills oöverträffad febertopp. Den fenomenalt filmade och påkostade striden med mammutar och jättar som anfaller i trånga tunnlar och jätteliar var inte tv. Det var bio. I ”The watchers on the wall” gick det inte att se någon skillnad mellan tv-produktioner och Hollywood-filmer längre. Och givetvis dog fel personer igen. ”You know nothing, Jon Snow.”

10. ”The Mountain and The Viper” (S4A8)

Som tittare ser man duellen mellan Oberyn Martell och Gregor ”The Mountain” Clegane ur Tyrion Lannisters ögon. Med stigande frustration och förfäran växer insikten fram att Oberyns hämndlystnad kommer att gå för långt. Eller när han fäller The Mountain och börjar cirkla runt sin fiende utan att döda honom – för nära. Resten är sadism. Ens förhoppningar om att serien någonsin ska trösta oss med enkla och rättvisa slut får, i tur och ordning, tänderna utslagna, ögonen intryckta och skallen krossad. Det händer mycket i avsnittet, men när serien tar slut efter åtta säsonger kommer vi fortfarande att minnas Oberyns dödsvrål. Och ljudet av tänder som träffar marmor.

Bubblare: ”The door” (S6A5), ”The laws of gods and men” (S4A6) och ”And now his watch is ended” (S3A4).

♥  Lyssna på ”Game of thrones”-podden Tronspelet där vi analyserar serien – avsnitt för avsnitt